För alla andra är det kanske en vanlig söndagskväll men för mamman är det en kväll av sorg, tårar, ångest och oro. Det är dags att peta hål på mammabubblan och återvända till verkligheten. Dags att släppa taget och inte längre spendera dygnets alla timmar med min älskade lille Prins. Det är fortfarande så overkligt att det varit ganska lätt att skjuta undan de här känslorna men nu är det så definitivt. Som ett hårt slag i magen. Mamman kommer inte vara hel längre, en bit av henne kommer alltid att fattas och var hon än är finns det alltid ett ställe hon hellre vill vara på. Hemma med Elias.
söndag 31 augusti 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

3 kommentarer:
vet precis hur du känner men det hjälper ju inte när verkligheten är som den är *kramar om*
Usch när jag läser ditt inlägg får jag rysningar o en tår kommer. Känner så med dig!!
Saknar er väldigt mkt fast det inte var så länge sedan vi sågs..
Du vet vart jag finns när du vill prata!!
Vi får ta och ses en helg med barnen!!!!
Massa kramar till dig
Styrkekramar!
Snart är det min tur, och jag ser inte fram emot det...
Hoppas att första dagarna på jobbet gått bra! Puss!
Skicka en kommentar